Nu ska jag berätta om mina underbara ponny davy vem han är och ja, hur underbar han är och varför jag älskar honom som jag gör.

 

Davy är en 12 årig d-ponny som fyller 13 år 10 dagar innan mig. Davy är en mörkfux som har mycket tempramet och är väldigt speciell. Jag köpte davy i början av 2011. Allting gick till såhär:

Jag var på ett ridläger 2010 på ridklubben som jag gick på ridskola på. Jag hade önskat hästen skelton som var min favorit häst på den tiden. Det var två stycken som ville ha honom och då fick den andra tjejen honom. Jag fick höra att jag skulle få hästen som dom flesta inte ville rida för att han var svår att tränsa, rädd om sina öron som attan, kittlig på magen och rumpan, galen i hoppningen hästen som ingen ville rida men hästen som alla tyckte var vackrast. Jag fick en tår men jag torkade bort den. Vi skulle gå ut i hagen och hämta honom. Davy stod ganska långt ifrån grinden men han gnäggade stort och sprang till grinden. Då förstog jag att det är han som kommer förändra mitt liv, hästen i mitt liv. Jag borstade blev bara mer och mer förälskad och i slutet av lägret kunde jag till och med tränsa honom. Det var en underbar sommar. Efter det kunde jag inte släppa honom. Jag fick nästan rida honom varje lektion varje vecka när jag gick på ridskola, jag fick rida honom nästan varje vecka för att ingen annan ville rida honom. Vi kom bara närmre och närmre varandra. Min första tävling var med honom. Åsa min ridlärare lät lilla jag få tävla honom. Ingen annan ville eller fick. Jag red min runda på 60 cm han var minst sagt GALEN sprang förbi 2 hinder. i slutet när vi gått i mål flyger jag in i väggen. 

 

På julen 2010 önskade jag mig att få hyra honom. I granen hängde ett brev där det stod att jag skulle få hyra honom. Det var helt otroligt magiskt! Min dröm gick i uppfyllelse. Grejen var att jag skull hyra honom i flera år. Jag red för Jan Larsson i dressyr och i hoppning. Jag flög av nästan varje hopplektion men ibland höll jag mig kvar. Så mycket som jag lärde mig. Jag satt som en vante och efter varje dag lärde jag mig mer och mer. Kunde hålla i honom mer och kunde hålla mig kvar. Jag var yngst av alla som hyrare. Jag var inte en av dom där "tjejerna". Jag höll mig vid min hyrhäst och red med andra och min mamma. Livet var toppen då. Men när jag tänker tillbaka kanske det inte var så som jag trott, men jag hade han, jag hade min alldeles egna hyr ponny som jag kunde ha som min egen. Dagarna gick, Jan som ägde honom ville verkligen få såld honom. Vi fick sms efter sms om att folk provrider honom. Klumpen i magen och tummarna hårt hållna att ingen vill köpa honom. Det var hemskt! det tyckte hela familjen... En morgon vaknar jag av att mamma pratar i telefon med en tjej och säger "ja, vi ska köpa davy". Hela kroppen stelnade till i sängen och jag trodde det var en dröm. Jag låtsades sova  och bara dog... Nere vid frukosten satt jag och log sjukt mycket. Mamma undrade varför jag var så glad. Jag berättade vad jag hört. Det var den absolut underbaraste som hänt en liten 10 åring i början av 2011.  På alla hjärtans dag 2011 skrev vi på kontraktet. Davy on the road var min alldeles egna ponny. alldeles egna!! Mamma och jag tog oss till dharve köpte mitt försra träns, täcke, grimma, schabrak... ALLT. så lycklig som jag var. drömmen som kom i uppfyllelse! 

 

dagarna gick jag var med om min första felfria runda med honom!! lyckan att jag och min ponny lyckades! 

 

Dagarna gick ännu mer mycket mer. Jag måste bara säga ärligt nu... Jag har aldrig skrivit detta på bloggen förut men jag måste bara få säga det, det är ganska jobbigt att bära på. Jag kände mig faktiskt lite utfryst i stallet under dessa år. Jag hade riktigt jobbigt tyckte jag. Nu på senare dagar efter flera år så förstår jag hur jobbigt jag faktiskt hade det. Jag hade min bästa vän Alva i stallet som var bäst världens bästa tjej <3 och jag jag hade min häst och mina förädrar. Men jag stog ut. Jag skulle visa alla vilken förändring vi kan få och det märker jag verkligen nu! 

vi började tävla klubbtävlingar och hösten 2011 var jag med om min FÖRSTA lokala tävling på gotland med min ponny. Jag har ALDRIG låtit någon annan än mig och mamma att rida honom för jag vet att vi ska klara det. Jag tyckte andra red med fel hmmmm och allt sånt. Jag har lärt mig så otroligt mycket på det här och ingen annan skulle kunnat fixa det här på honom för att han är så speciell och man måste göra det på sånt speciellt sätt. Dom träningarna jag mamma och celine hade på fredagar var nyckeln till allt inom hoppningen. Jag började även rida i tidelmantyckel som har gjort dressyren till den är idag. Han var omöjlig att ha i form.. 

Jag tävlade min första lok dressyr tävling  efter den tävlingen vann jag min första tävling i dressyr! vi blev KM mästare i dressyr 2011. Det var otrolig känsla! min andra dressyrtävling och vinner! sedan tävlade jag min första lok tävling i hoppning 80 cm. 

dressyrtävlingen:

 

KM vinten:

första hopptävlingen 80 cm cleround felfritt och rosett!

hittade inte videon på första lok tävlinen bara KM

länk 1:  https://www.facebook.com/photo.php?v=198512696883814&set=vb.100001752569149&type=3&theater

 

sedan började vi vinna och placera oss på klubbtävlingar, vi blev obesegrade

vi debuterade LC 90 cm i slutet av 2011. Det var en grym debut jag går felfritt förutom att jag glömmer sista hindret innan omhoppningen..

 

jag vann klubbtävlingar en efter en, vi gick in i 2012. 

fler filmer från vinster och andra tävlingar den tiden kan ni hitta på youtube.se kanal: peggychop

 

jag fick placeringar och allt gick grymt.

en tävling jag aldrig glömmer var på stenkyrka

vi tävlade massor av dressyr med bra och dåliga resultat.

sedan var jag med på en johan spetz träning där jag tror han skadade sig vi fick världens tvärnit på en stor oxer där han sätter sig på rumpan också. där efter ville han inte hoppa. det gick inte. Jag tävlade men stopp på första hindret. Vi förstog att det inte stog rätt till vi tog oss till en vetrinär hösten 2012 och då visade sof att han var hallt. . fruktansvärt mycket tårar.. efter en lång höst blir han friskförklarad!! Jag satt igång honom sakta men säkert jag hade hela vintern på mig att få igång honom. Vi började tillslut hoppa och det var inga små hopp. Men där fick jag tillbaka all träning från första början där jag lärde mig hålla mig kvar och hitta otroliga balansen. Nu hade jag också lite erfarenhet och kunde mer. då blev det lättare. tränade och tränade. Han blev otroligt vacker i dressyren och hoppningen! Jag har flyttat till värmdö där jag är, nu är vi i toppform bättre än någonsin!

 

all utveckling vi gjort! Nu har jag placertat mig massor, tagit mig till final i dressyr i ponnyallsvenskan!

är så otroligt stolt över oss! han är fantastisk! underbar! han har gjort mig till den ryttaren jag är idag! jag älskar dig <3 DAVY ON THE ROAD <3